Koyaanisqatsi

Titel: Koyaanisqatsi (Life Out of Balance)
Regi: Godfrey Reggio
År: 1982
IMDb
| Filmtipset

Jag fick plötsligt ett sug efter att se dokumentärfilm. Kanske är det något som har legat och puttrat sen jag såg en dokumentärfilm om dokumentärfilmKunskapskanalen i höstas när de körde sitt film om film-tema. Sen tidigare hade jag lite då och då stött på en serie filmer med konstiga namn som inte gick att uttala. Filmer som jag aldrig riktigt tagit reda på mer om. Men nu var det dags. Det lilla jag visste var som sagt att filmerna hade märkliga namn och att det möjligen inte var nån dialog eller berättarröst utan bara bild och musik. Det var alltså upplagt för ett riktigt pretto-magplask. Eller?


Oj. Det här var en mäktig film. Storslagen, maffig, hypnotisk. Det känns som en blandning av Kampen om elden, 2001 och andra dokumentärer i samma genre som Koyaanisqatsi. Och vilken genre är det? Jo, typ genren om den globala världen, dess ekonomi och vad den gör med människorna. Nu är väl i och för sig inte kritiken mot vårt sätt att leva så där jättetydlig i Koyaanisqatsi. Människan är en märklig varelse helt enkelt, konstaterar filmen. Och den stadsvärld vi skapat är inte nödvändigtvis dålig utan snarare fascinerande. Filmen försöker kanske nånstans definiera på nån märklig nivå vad en människa är. Hmm, det känns nästan lite pretentiöst.


Filmen börjar med naturen och slutar med människor och stadsmiljöer, ibland i slowmotion och ibland i ett furiöst tempo. Däremellan är det bara att åka med på en resa med ett sagolikt ambitiöst foto på miljöer som jag liksom inte fattat att de faktiskt finns på vår Jord. Jag får nästan känslan av att se en science fiction-film. Jag sugs in i filmens sköna stämning och bilderna och musiken sköljer över mig. Hypnotiskt bra! Det var kul att se miljöer, människor, frisyrer och kläder från början av 80-talet. Och så har Philip Glass gjort sjukt bra musik — jag får ståpäls av den där orgeln — som passar perfekt med bilderna som filmfotografgurun Ron Fricke står för. Koyaanisqatsi (har ni lärt er filmtiteln nu?) rekommenderas! Förutom jag så rekommenderar även MartinRoyale with Cheese den.

4/5

PS. Koyaanisqatsi ingår i en serie med tre filmer av regissören Godfrey Reggio som brukar kallas qatsi-trilogin. Recensioner av de två återstående delarna samt Reggios kortfilm Anima Mundi är på g. ”Qatsi” är hopi (ett indianspråk) och betyder ”liv”. Koyaanisqatsi betyder ungefär ”galet liv” eller ”liv i obalans” som är några av de översättningar som filmen ger.

PPS. Ni som är Scrubs-diggare känner förmodligen igen dessa Evil Eye-scener, där musiken av Philip Glass alltså är tagen från Koyaanisqatsi.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

15 Responses to Koyaanisqatsi

  1. f i f f i skriver:

    Kollat din mejl på sistone?🙂

  2. Jojjenito skriver:

    fiffi: Hehe, dream on. Närå, återkommer.

  3. Babilooba skriver:

    Riktigt bra tips. Verkar spännande.🙂

  4. Jojjenito skriver:

    Babilooba: Se den gärna. Skulle vara kul att läsa om vad du tycker om den. Den är ganska speciell.

  5. Plox skriver:

    Var det här en SVT-Play-film eller hur var det? Hittade inte den där nu i alla fall.:/

  6. Jojjenito skriver:

    Plox: Ah, har jag lyckats göra dig nyfiken ändå? ;)Nej, tyvärr, det är inte film som finns eller funnits på SVT Play.

  7. Plox skriver:

    Dokumentärer är jag alltid nyfiken på. :)Kollade för övrigt på The Parking Lot Movie (recension kommer) och tror det kan vara en film för dig. Kreativa ungdomar fast i parkeringsträsket. Kul, simpel och ganska festlig.

  8. Sofia skriver:

    Ah, visste väl att jag kände igen slingan men lyckades inte placera när jag lyssnade igenom Glass på Spotify — tack! Det är ju flera månader sedan jag såg ett Scrubs-avsnitt senast😉

  9. addepladde skriver:

    Har lyssnat lite på musiken men inte sett själva filmen. Tyvärr, för den verkar väldigt intressant.

  10. Jojjenito skriver:

    Plox: Tack för tipset om The Parking Lot Movie. Läste lite om den och den kan vara en katastrof för mig. Eller rolig.😉

  11. Jojjenito skriver:

    Sofia: Haha, kul att kunna hjälpa till.🙂 Hade du alltså du redan tidigare, innan jag postade mitt Koyaanisqatsi-inlägg, lyssnat igenom Glass-musik på Spotify och då känt igen men inte kunnat placera just den låten?

  12. Jojjenito skriver:

    addepladde: Ditt problem går att lösa: Se filmen!🙂

  13. Sofia skriver:

    Japp, lyssnade Glass lite allmänt och dessutom var det någon (inte jag) som lagt upp just den slingan på Fiffis gemensamma filmmusiksplellista.

  14. Martin skriver:

    Ber om ursäkt för ett sent svar, men detta är verkligen en fantastisk film. Tyvärr såg jag inte denna (till skillnad från Baraka) i HD, vilket säkerligen hade ökat filmupplevelsen ytterligare. Men soundtracket är successivt och stämningsfull.Har som tidigare sagt inte sett de andra filmerna i trilogin, men dina recensioner kanske kan övertala mig🙂

  15. Jojjenito skriver:

    Martin: Ett sent svar är bättre än inget svar. :)Mm, du ska definitivt se tvåan. Den tyckte jag var nästan lika bra som ettan. Trean kan du se för att fullborda trilogin men förvänta dig inget visuellt mästerverk. Den är rejält ful, vilket förmodligen är poängen. Fast när jag tänker efter så finns det en del vackra sekvenser, som den jag länkar till i min recension (den som börjar med en giraff). Grejen är att det är svårt att se det snygga i att invertera alla färger.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: