Gomorra

Titel: Gomorra
Regi: Matteo Garrone
År: 2008
IMDb | Filmtipset

Jag kommer med jämna mellanrum posta gamla recensioner av filmer jag har sett på Stockholm Filmfestival genom åren. Oftast bifogar jag liten beskrivning av själva visningen: hur var stämningen, kanske nåt speciellt hände, var regissören på plats? Här kommer en recension av Gomorra som jag såg på festivalen 2008. Andra åsikter om Gomorra: Fiffi, Movies – Noir, Sofia.

Gomorra var väl en av de mest uppmärksammade filmerna på förhand, tillsammans med Mickey Rourkes tour de force The Wrestler (kommer även en recension av den). Filmen är inte speciellt lättuggad. Det tar ett tag att dras in i den. I ett antal scener utan nån egentligen koppling får vi träffa ett antal personer som på ett eller annat sätt jobbar för eller påverkas av maffian i Neapel. Efter ett tag var jag dock helt uppslukad av filmen. Vissa av personerna i filmen är rena svin (givetvis påverkade av sin miljö, men ändå svin), andra är nånstans mitt emellan, medan andra är helt ”vanliga” svenssons. Alla är ändå en del av maffians verksamhet.

Filmen fick mig att fundera på tillståndet för arten människan. Här visas nämligen hennes sämsta sidor. Allt handlar om makt, våld och pengar. Om man inte vill vara med i leken så är man rökt. Och det gäller vare sig man är aggresiv och gör uppror eller vill förbli anonym och sköta sig själv. Mest rörande tycker jag historien om den veke pengautdelaren klädd i beige jacka är. Hans uppgift är att gå runt i bostadsområden och dela ut pengar till familjer som står på maffians betalningslista. När det blir krig mellan olika maffiafamiljer vill han inte vara med längre. Men det går ju inte. Om man en gång har varit med i leken så är man rökt.

Även historien om kläddesignern som bara vill göra fina kläder visar på det absurda i hur det funkar. Och sen har vi då de två slynglarna, Marco och Ciro, där Marco är den mest idiotiska av de två. Ciro vågar åtminstone vara rädd då och då. Höjdpunkten i filmen är pengautdelarens, Don Ciros, sista scen. Nervig och jobbig att se pga att den totalt lämnar ut en människa, i det här fallet Don Ciro. Han är så liten man kan vara. Filmen innehåller en del nästan surrealistsiska scener som t ex när man står på bårhuset och resonerar om vem man ska döda som hämnd för den unge kille som just blivit mördad. När eftertexterna började rulla kände jag mig rejält tagen. Filmen får faktiskt en stark fyra. Bästa filmen hittills på festivalen.

4+/5

Om visningen: Filmen skulle börja prick på utsatt tid eftersom en ny film skulle börja direkt efteråt. Efter visningen gick det dock knappt att ta sig ut eftersom de som skulle in till den följande filmen blockerade utgången. Slutsats: Biografen Sture behöver en extra utgång separerad från ingången.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

5 Responses to Gomorra

  1. f i f f i skriver:

    Tack för länk och för att du friskade upp mitt minne om denna film🙂

  2. Sofia skriver:

    Tack för referensen. Det jag fäste mig vid mest i boken var Savianos uppenbara sorg över att hans hemstad numera i princip var obeboelig om man inte, som du skriver, ger sig i lag med maffian på något sätt. Annars är det mest fascinerande att man försökte sig på att göra film av boken öht, så rörig som den var.

  3. Joel Burman skriver:

    Kul att du tar upp omständigheter för visningen. Själv kommer jag alltid minnas Gomorra som den första (och enda hitills) film jag någonsin sett på Cannes film festival 2008. Reagerade framför allt på att biografen var extremt brant. Jag satt på en balkong och det kändes som den var placerad på toppen av en vägg.

  4. Jojjenito skriver:

    fiffi: Varsågod. Mm, det är svårt att ha koll på alla filmer man sett eller inte sett. Men om man läser lite om handlingen så kommer bilderna tillbaka.Sofia: Varsågod. Ja, just det där att man inte kunde slippa undan maffian var nåt jag tänkte på. Ja, filmen är ju ganska rörig den med. Men bra… i mina ögon alltså.😉

  5. Jojjenito skriver:

    Joel: Ja, jag tycker det är lite kul att berätta om saker som händer på biovisningar, både på helt vanliga visningar och på filmfestivaler. Det är inte alltför sällan som det faktiskt händer något som är värt att berätta, i alla fall om man gillar vardagshumor, i-landsproblem, Seinfeld-humor… :DOch vad tyckte du om Gomorra?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: