TRON: Legacy

Titel: TRON: Legacy
Regi: Joseph Kosinski
År: 2010
IMDb
| Filmtipset

TRON: Legacy har uppskattats ganska mycket av de filmbloggar jag läser. Royale with Cheese och Addepladde tyckte om den medan Fiffi tokhyllade den. Nu har jag själv sett den — på bio men inte i 3D.

Mitt första intryck när vi väl lämnat vårt vanliga organiska universum och inträtt i den digitala datorvärlden är det är otroligt snyggt. TRON: Legacy måste vara förra årets mest blanksterilsnygga film. Under de första kanske 20 minuterna satt jag med leende på läpparna. Hela sekvensen när Sam (Garrett Hedlund) kommer in i The Grid fantastiskt skön. Det vibrerar i biofåtöljen. Daft Punks bas mullrar. Det är snyggt. Ja, det roliga pågår ungefär fram till att Sam möter sin far (Jeff Bridges) som varit instängd i The Grid i 20 år. Då är det lite grann slut på det roliga men det är ändå inte dåligt. Men början var en fyra i min bok.

Jag hade gärna sett att man hade mixat upp handlingen från The Grid med lite handling i den verkliga världen, typ att det skickades in något program utifrån som dyker upp i form av en ny karaktär inne i The Grid. Sen tyckte jag mig se Cillian Murphy glimta förbi i början som ”elak” sw-utvecklare. Varför utnyttjades han inte mer?

För mig som programmerare var det lite kul att filmen verkligen promotade open source till skillnad från att sälja sin mjukvara genom att ta betalt för licenser. Inte för att jag alltid tycker det är rätt men det var intressant att filmen så tydligt tog ställning för det. Men det ligger väl i tiden.

3/5

PS. Jag kan också nämna att jag såg filmen på Filmstaden i Kista och att jag fick springa ut för att leta upp personal eftersom man missat att vrida på något vred på projektorn efter de första reklamfilmerna. När den sista trailern just innan filmen och sedemera filmen drog igång var formatet helt vrickat, ihoptryckt och nedre delen var avklippt. Jag fick springa ut två gånger. Första gången hittade jag ingen personal utan höll istället på att gå vilse i de vindlande korridorerna. Helt vansinnigt. Jag tänkte att ”nåja, de ser väl själva att det är fel på bilden” och gick in igen. Men icke: filmen fortsatte rulla i sjösjukeformat. Jag sprang ut igen och råkade som tur var stöta på några som städade precis utanför salongen. Jag sa till dem, gick in igen, och ”klick” så var det rätt format. Jag kan väl också säga att salongen var åtminstone halvfull men ingen annan verkade notera felet eller visa minsta antydan till att göra något åt det. Trött.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

11 Responses to TRON: Legacy

  1. f i f f i skriver:

    Jag tokhyllade denna och jag står för vartenda ord. Jag har tänkt på filmen varenda dag sen jag såg den (strax före jul, ju) och det är inte många filmer som stannar kvar hos mig på det viset. Men att den ändå fick en trea av dig, ja, det är ju ett godkänt betyg ändå. Och kul att du också reagerade så på mullret och musiken. Världklass tamejtusan!!

  2. Martin skriver:

    Intressant recension!Vi verka ha ungefär samma inställning till filmen och att det blev lite för mycket av det goda mot slutet.Men tack vare musiken (du vet, mina favoriter och allt det) och det visuella så fungerade filmen ändå på mig. Men likt du fann jag saker man kunde ändrat för att göra det ännu bättre.På tal om musik och soundtracks. Det är möjligtvis inte så att P-Funk har stått för något soundtrack till någon film under sin karriär? Det hade i alla fall varit intressant att få ta del av🙂

  3. Jojjenito skriver:

    fiffi: Håller med, det var världsklass i början. Då var det som jag skrev en fyra. Leendet var ganska stort. Efter att ha sett den glömde jag den dock ganska snabbt. Men en trea är godkänt så it's all good.Martin: Tack. Jo, jag gillade väldigt mycket, ffallt bild- och ljudmässigt.P-Funk i filmer? Jo, det har förekommit några gånger. Kan inte direkt droppa några filmtitlar just nu. Jo, förresten, Funkadelics Super Stupid förekommer i Lords of Dogtown.http://jojjenito.blogspot.com/2010/11/lords-of-dogtown.htmlSen vet jag att Give Up The Funk (Parliament) förekommit i Glee.

  4. Martin skriver:

    Lords of Dogtown har jag ju sett för ett tag sedan nu. Kanske bör se om den då med mina nya P-funk kunskaper nu.Annars tänkte jag mer ifalla de har, likt Daft Punk i Tron:Legacy, specialskrivit ett helt soundtrack för en specifik film. Med tanke på P-funks till synes ändlösa kreativitet hade det inte förvånat mig om det hade gjort.

  5. Jojjenito skriver:

    Martin: Mja, haha, vet inte om just Lords of Dogtown är värd att se om bara för det. Jag gillade tydligen inte filmen alls, men Funkadelic var givetvis bra under den korta sekvens de hördes. Rekommenderar istället att försöka se deras konsert-film Mothership Connection Live Houston 76, http://www.play.com/DVD/DVD/4-/114141/George-Clinton-Mothership-Connection/Product.htmlhttp://www.amazon.co.uk/Mothership-Connection-Live-1976-Region/dp/B001F9FHFI/Finns även att hitta via andra källor…Nja, nä, är ganska säker på att de inte gjort ett helt soundtrack på det sättet trots den djupa brunn av kreativitet som de hade i sin ägo. De var liksom för spretiga för det.Förresten, kom plötsligt ihåg att Daft Punk faktiskt gjort en remix på en Parliament-låt, Mothership Connection, spotify:track:5aWVNrjqFHCATLIhS2na3t

  6. Martin skriver:

    Fast i och med att jag faktiskt uppskattade "Lords of Dogtown" när jag såg den, så tar jag alla former av anledningen till att se om den :)Jo, kan förstå om de var lite spretiga för det. Kan tänka mig att filmskapare snarare i efterhand väljer ut några av deras låtar, för att hitta något som passar deras film, än att de själva skulle kunna göra det.Har hört talas om låten du länkade till, men faktiskt inte hört den. Så jag får väl ta och göra det🙂

  7. Jojjenito skriver:

    Martin: Ja, i såna fall är det ju bara att se om Lords of Dogtown! :)Förresten, jag kan väl tycka att den där mixen av Mothership Connection inte är så värst bra. Bäst (som vanligt när det gäller Parliament-Funkadelic) är den live. T ex här:http://www.youtube.com/watch?v=79mhb1Zyepghttp://www.youtube.com/watch?v=6UrWrhqMoSgI det andra klippet övergår det hela i Swing Down Sweet Chariot som är en gammal negro spiritual som P-Funk använde som ankomstlåt för sitt Moderskepp.

  8. Martin skriver:

    Hehe! Ja, det verkar inte vara svårare än så:)Jo, remixen var lite väl tråkigt för att både vara ha P-funk och Daft Punk inblandad. Fast Daft Punk brukar generellt vara bättre på att göra eget material eller remixa sitt eget material. Dessutom har jag ingen aning om vem Scott Groves är.Kan tänka mig att P-Funk är bäst live och liveskivorna lär bara ge en liten inblick i hur det faktiskt är att se dem live. Hur många gånger hade du nu sett dem live?Lägger in klippen i kölistan på Youtube och ska se dem när jag får tid över. Men det låter onekligen intressant :)På tal om P-Funk, och om det vi pratade om tidigare kring sampling, så har jag ju nog inte berättat att jag har hittat ytterligare en som jag känner igen. Det är en av mina andra favoriter Röyksopp som har samplat "Do That Stuff". Det är sannerligen intressant att kunna följa kopplingarna mellan olika låtar på det här sättet.http://www.youtube.com/watch?v=OeE9cIyB0I4&feature=relatedhttp://www.youtube.com/watch?v=klxai9aaxUwKul förresten att Voddler äntligen ville fungera för dig igen🙂

  9. Jojjenito skriver:

    Martin: Den där Scott Groves vet jag egentligen inte nåt om heller, verkar vara nån House-snubbe. Groves verkar först ha gjort en version av Mothership Connection och sen har Daft Punk mixat den. Daft Punk skulle kanske gjort sin egna mix från början.Live har jag sett P-Funk två gånger. Sen har jag även sett Bootsy Collins och Maceo Parker som ju spelat mycket med P-Funk. Collins ligger ju bakom många av de bästa låtarna, som t ex Flash Light. Kul med infon om Röysopp-låten! (skön låt förresten). Inte nåt jag hört tidigare (låten alltså, Röyksopp är bra). Man upptäcker med jämna mellanrum nya samplingar av P-Funk-låtar. Ibland bara ett riff, ibland hela refränger.Förresten, de där live-klippen med Mothership Connection i mitt förra inlägg ska egentligen ha ett klipp till emellan sig. Det hela övergår nämligen i en sorts mix mellan Mothership Connection och en massa andra P-Funk-låtar som t ex Bop Gun. Och sen blir det Swing Down med landningen av Moderskeppet. Så, så här ska klippen avnjutas bäst:http://www.youtube.com/watch?v=79mhb1Zyepghttp://www.youtube.com/watch?v=3bm0c50UENUhttp://www.youtube.com/watch?v=6UrWrhqMoSgJapp, kul med Voddler. Äntligen.🙂

  10. Pladd skriver:

    Den här var en jäkla upplevelse. Jag såg den på bio (och i 3D) efter att egentligen mest ramlat in i salongen, utan större framförhållning.

    Jag tyckte verkligen om känslan av att verkligen slängas in i en helt ny värld. Därför gillade jag att det inte blandades så mycket mellan den ”verkliga” och ”The Grid”. Du nämner ju att du hade velat det, och det kanske hade gjort handlingen mer spännande, det har du en poäng i.

    Jag vet inte hur den skulle stå sig vid en omtitt, men en jäkla upplevelse var det första gången i alla fall.

    • Jojjenito skriver:

      Ja, även du har en poäng i att den där nya världen blir så mycket mer levande om man inte får se det som finns utanför, det var nog så de hade tänkt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: