Den sjunde kontinenten

den-sjunde-kontinentenFiffis filmtajm postade en sågning av den här ångestrullen och jag kände att det kunde vara lämpligt att dela med mig av mina åsikter. Nu har i och för sig dessa åsikter nästan sju år på nacken men ändå. 😉 Min recension kunde först läsas på Filmsnack.se i april 2004. Observera att även det som är skrivet inom spoilermarkeringar är skrivet då för drygt sju år sen.

Handlingen i en mening: En familj i Österrike med ett monotont liv beslutar sig för att bryta upp.

Den sjunde kontinenten gav en märklig känsla av tristess, obehag och upprymdhet. Den är inte helt lätt att ta till sig till en början. Den växte lite efter att jag tänkt igenom den, men inte mer än till en stark trea. Filmen är annorlunda klippt och det var bildlösningar som man inte är van vid. I stället för att visa människan visar regissören Michael Haneke de materiella sakerna som vi använder i vår (monotona) vardag: tandborstar, tallrikar, bestick, flingor, tv-apparater, kassaapparater, sedlar som byter ägare, matvaror som inhandlas, etc. Nåja, efter ett tag får också skådisarna visa vad de kan, och det gör de bra.

Slutbetyg: En intressant och annorlunda film, men bättre filmupplevelser har jag haft.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tombetyg_tomsep

PS. Jag kände att jag ville skriva lite mer, men måste då avslöja lite om vad som händer, så om ni läser här så får ni skylla er själva… Markera texten innanför spoilermarkeringarna för att läsa.

<spoiler>
Det som familjen menade med att bryta upp visar sig vara att alla (mamma, pappa och dotter) ska ta livet av sig. Alla tre är med på detta beslut och inte är upprörda utan beter sig relativt lugnt och sansat fram till en viss händelse. Tyckte detta var ganska intressant och jag antar att det ska finnas nån sorts symbolik här. Saken är den att de inte vill lämna efter sig nånting när de är döda, så allt som de äger förstör de. Detta inkluderar att spola ner pengar i toaletten, klippa sönder foton i album, klippa sönder alla kläder, förstöra all inredning i huset, etc. I den här processen deltar även dottern som t ex river sönder sina egna teckningar, och hon gör det till synes metodiskt och lugnt. Men, när pappan med en slägga krossar deras akvarium och alltså tar död på fiskarna blir det för mycket för dottern som bryter samman och börjar gråta. Kanske tycker hon fiskarna ska få leva eller så inser hon vad de själva är på väg att göra.

Kan tillägga att det som gjorde mig upprymd var den långa sekvens som visar hur de förstör inredningen (soffor, bokhyllor, byråer, osv.). Denna pågår i kanske 10 minuter och var av nån anledning upplyftande och lite rolig. Påminde mig lite grann om slutet i Antonionis Zabriskie Point där de spränger spisar, bokhyllor och kylskåp i slow-motion i fem minuter.
</spoiler>

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

14 Responses to Den sjunde kontinenten

  1. f i f f i says:

    Ja du, jag kan bara konstatera att du lyckats förstå dig på känslan och andemeningen i något som för mig var lika upphetsande och intressant som resterna av gammal fisksoppa glömd under lock i en kastrull under fruntimmersveckan.

  2. addepladde says:

    Oj, vad sugen jag blev på att se den nu. Om inte annat för att få läsa vad det står i spoilerrutan (snygg lösning!). Zabriskie Point är en bra teaser. 😉

  3. Jojjenito says:

    adde: Trevligt att du blir sugen på att se filmen. Haha, ja, efter Fiffis sågning var jag ju tvungen att ta till de knep som stod till buds. 😉 Aha, så Zabriskie Point är en film som du gillar? För mig är det en ganska seg film som dock har ett av de bästa sluten någonsin. Det hittas här: http://www.youtube.com/watch?v=9rxpfO90mg8.

  4. Jojjenito says:

    fiffi: You have a way with words, milady. 😀 Men för mig var den där fisksoppan nåt som kändes annorlunda, om än äcklig, i smaken och det räckte den här gången.

  5. filmitch says:

    Efter att ha läst Fiffis recension tänkte icke! Men efter din recension, ja jag läste spoilertexten kan inte låta bli, blev jag mer än intresserad.

  6. addepladde says:

    Jag har inte set Zabriskie Point, men eftersom länken syns i spoilerfältet blir jag ju minst sagt intresserad av hur du gör den kopplingen. Det var så jag menade. :)Men den verkar faktiskt rätt intressant. Tack för tipset! 🙂

  7. Jojjenito says:

    adde: Jo, jag tycket det var lite kul att det var ordentligt spoilerskyddat förutom just länken till Zabriskie Point. Både ZP och Den sjunde kontinenten kan man kalla intressanta. :)Just ZP är ju ganska dålig förutom just slutet som jag brukar återkomma till på YouTube med jämna mellanrum. Exploderande kylskåp i slo-mo + Pink Floyds flummusik = Bild- och ljudpoesi.filmitch: Hehe, kul att jag lyckades göra dig intresserad av filmen. Mm, om man gillar misär (vilket jag har för mig du gör) så är Den sjunde kontinenten ett ganska säkert kort. 🙂

  8. f i f f i says:

    Jojjenito:Hahaha. Är man tillräckligt hungrig äter man vad som helst. Tydligen. ;Dfilmitch:Så du gillar gammal möglig fisksoppa? Det var intressant. Du vet vad vad rutten fisk luktar för nåt va? 😉

  9. Sofia says:

    Ingen skugga över din text Jojjenito, men jag måste erkänna att min reaktion efter Fiffis recension bara har blivit förstärkt — det här är sannolikt en film som skulle framkalla allvarliga obegriplighetsallergisymtom hos mig.Men kul lösning på spoilerrutan!

  10. Jojjenito says:

    Sofia: Tack för berömmet om spoilerrutan. Jag var tvungen att hitta på något eftersom det fanns mer att läsa men bara om man sett filmen… eller om man nu faktiskt gillar spoilers. ;-)Angående filmen så… mja, det är en rejäl misärfilm. Jag är funtad så att det ibland kan räcka med att en film är annorlunda, sticker ut, överraskar. Det kan vara en överraskning i form av filmen är oerhört tråkig t ex. 😉 Eller något annat. Det blir ju så när man ser mycket film. Något som inte passar in i mallen blir intressant även om det kan röra sig om en de facto dålig film. Haneke gör ofta sådana filmer.

  11. Sofia says:

    Haha, ja, jag kan inte påstå att jag någonsin blivit positivt överraskad över att en film var tråkigare än jag trodde 😀 Tror inte jag generellt har något emot misärfilm men hittills verkar det vara något mellan mig och Haneke som bara inte klickar (it's not you, it's me…)

  12. Jojjenito says:

    Sofia: "(it's not you, it's me…)" Jag skulle vilja säga att det är Haneke! ;)Att en film överraskar genom att vara tråkig kanske var ett dåligt exempel. Men jo kanske. Ta t ex Hanekes Dolt hot, där inledningen är fantastiskt enformig och man undrar om filmen stannat. Går från att vara tråkigt till intressant.

  13. Sofia says:

    Och jag som tyckte att Dolt hot gick från att vara intressant till att bli tråkig 😀 Utan att kunna sätta fingret på exakt varför står Haneke och hänger i samma fålla som Wes Anderson just nu för min del — än så länge har jag inte stött på något som får mig att vilja släppa ut dem…

  14. Jojjenito says:

    Sofia: Hehe, ja, att placera Haneke och Anderson i samma fålla är ju litet udda kanske. Fast jag förstår kanske vad du menar. De är litet lika fast har ändå helt olika stil. De låtsas vara djupa på varsitt sätt men finns nåt djup egentligen?Angående Dolt hot så tänkte jag nog egentligen på den absoluta inledningsscenen där man faktiskt trodde filmen hade stannat (den där statiska övervakningskamerabilden). Först en tråkig scen. Sen när mer tid (kändes som minuter) gick så började man undra vad Haneke höll på. Sen vet jag inte om hela filmen gick från att vara tråkig till intressant. Tänkte som sagt just på den där scenen i början (har för mig att den var i början, kanske i slutet också?)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: