Kunskapskanalen – Film om film: Stefan Jarl


Kunskapskanalen
visar under hösten ett gäng filmer om film och filmare — och jag ska försöka se alla, och skriva om dem här. Först ut är en timslång dokumentär om Stefan Jarl av Monica Ohlson från 2003.

Mm, det blev en ganska trevlig timme i sällskap med en man som brinner för samhället, för världen, för film, för dokumentärfilm. Jarl hävdar, och jag instämmer, att dokumentärfilm betraktas som andra klassens film. Gemene man ser film som en flykt, för att koppla bort verkligheten. Mmm, vad säger det om världen vi lever i? Jarl, han gör filmer om verkligheten för att visa upp den, för att visa på vad som är fel. Eskapism är inget för honom, han är inte funtad så. Grejen är att jag alltså håller med honom om det här med dokumentärens status men samtidigt är film för mig ofta en skön flykt in i andra världar; det är liksom en del av grejen med film! Nu finns det ju en skillnad mellan dokumentär och ”vanlig” film. Det säger sig självt att en dokumentär inte kan vara en fantasyfilm. Fast just känslan att sugas in i en film kan jag ibland även få när jag ser en dokumentär om udda personligheter eller kulturer.


En rolig sak med filmen var att jag fick reda på att Jarl som 15-åring var springpojke under filminspelningar åt Arne Sucksdorff. Anledningen är att jag nyligen såg Sucksdorffs Det stora äventyret. Jarls egna Naturens hämnd är väl i ganska mycket inspirerad av Arne. Jarl berättar bl a om en ganska kul sekvens om inspelningen av Naturens hämnd där han försökte få några kossor och ett tåg att synas samtidigt i bild. Utan att riktigt få till det efter upprepade försök ger han i princip upp. Vad händer då? Jo, en räv dyker upp. Med en hare i munnen. Samtidigt som tåget kommer. ”Ha, släng dig i väggen, Arne!”, tyckte Jarl.

Vad mer? Jo, jag blir påmind om att jag ska se Muraren plus Jarls film om Bo Widerberg, Liv till varje pris. (Thommy Berggren verkar vara en stor personlighet och berättare utgående från de korta klipp jag har sett.) Det var även kul att höra lite om hur Jarl grundade Folkets Bio och biografen Zita (i Stockholm). Slutligen: Om ni inte har sett Modstrilogin, gör det omedelbums!

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

5 Responses to Kunskapskanalen – Film om film: Stefan Jarl

  1. Sofia skriver:

    Intressant projekt du har på gång här. Fast nog har väl ändå dokumentärer fått sig ett rätt rejält uppsving iom filmer som Road to Guantanamo eller Bananas? Och säger han inte emot sig själv lite där, att visa upp verkligheten "som den är" (här kan man ju diskutera i all oändlighet hur mycket tolking killen som står bakom kameran gör) och visa på det som är fel är ju inte riktigt samma sak. Vill man visa på ett fel eller problem har man ju redan gjort ett val om vilken verklighet man vill visa upp.

  2. Har själv inte sett Mods-trilogin än, men boxen ligger här hemma så jag ska se den snart. Men jag fick ändå upp ögonen för herr Jarl från Ronny Svenssons dokumentär om "Mannen på taket". Med vilken inlevelse han berättade sina historier på och om han kan överföra halva denna inlevelse i sina filmer så lär det bli sevärt.Kan hålla med Sofia om att dokumentärer har fått ett uppsving på senare år, mycket tack vare Bowling for Columbine som spred genren till den breda massan. Nu vet jag ju i och för sig inte när denna dokumentär var gjord. Sen håller jag även med Sofia om att han säger emot sig själv att visa upp verkligheten "som den är" och dess fel. Det måste till ett aktivt val för filmskaparen att besluta om detta och då blir det, precis som i en spelfilm, upp till skaparna bakom filmen vad som ska synas framför.Och bara för att det är en spelfilm behöver ju inte det samtidigt betyda att de "jobbiga" ämnen om vår samtid undviks. Det kan till och med vara effektivare att väva in detta i en spelfilm för att nå ut med sitt budskap till en större publik.

  3. Jojjenito skriver:

    Sofia: Ja, nu kanske det är Kunskapkanalen som har ett intressant projekt, snarare än jag.😉 Men det har varit en del intressant doku-film om film, helt klart.Mm, du har en poäng om ett uppsving för dokus. Kanske började med Moore och hans stil, där görandet av själva filmen blev filmen.Jo, visst är det som du säger att man som doku-filmare hur filmen än ser ut har valt att visa och vinkla den verklighet som du vill. Men nånstans så är det ju ändå verkligheten, till skillnad från Harry Potter. Tror det var mera det han var ute efter (jag uttryckte mig nog otydligt).Det här med sanning är intressant. När nyligen (tragiskt) bortgångna Satoshi Kon besökte Stockholm/Cinemateket var jag där. Han sa bl a att det som är äkta inte alltid är sant. Ibland är en lögn eller en överdrift det bästa sättet att få fram en sanning.Martin: Dokumentären är från 2003 så kanske lite av uppsvinget inte hade kommit då. Ett annat exempel är ju Videocracy.Mm, det du säger om verkligheten kommenterar jag en del här ovanför i mitt svar till Sofia.Jarl fick frågan på vad han tyckte var skillnaden mellan vanlig film och dokumentär och svarade då att för honom var det egentligen ingen skillnad. När man väl satt igång processen så ville han jobba på samma sätt vare sig det skådisar eller "verkliga" personer. Han ville liksom få till samma stämning. Tror de båda "genrerna" flyter ihop för honom. Så jag tror att han håller med er!

  4. Sofia skriver:

    Ja, jag är nog mer inne på Kons linje där. Jag skulle möjligen hålla med om att en film är "sann" om man skulle kunna slumpa fram var den placeras, i vilken vinkel och vilken tid på dygnet den ska rulla (i 90 minuter exempelvis) och sedan ser man dessa 90 minuter oredigerade. Omgivningen måste givetvis också vara omedveten om att kameran är utplacerad (om den nu hamnat i befolkat område). Jag är inte säker på att det skulle producera en film jag skulle vilja se eller att den skulle säga mer om verkligheten än (ok, kanske mer än HP😉 tex Die Welle.

  5. Jojjenito skriver:

    Sofia: Så om man t ex tog en film från en dold övervakningskamera så skulle den vara sann. Haha, nej, är inte heller säker på att jag skulle vilja se den filmen.Nä, håller själv med Kon också, även om jag förstår lite vad Jarl är inne på.Visst fanns det nån sorts dogma-manifest för dokumentärfilmer också. Det skulle inte vara nåt pålagt ljud, klippning i filmen skulle vara i form av typ 1 sekunds svart bild, etc. Gjorde inte Pål Hollender nån sån rulle?Kommer även att tänka på von Triers Direktören för det hele, där von Trier påstod sig använda sig av nån sorts automatkamera som slumpmässigt bestämde bildvinklar, zoomning osv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: