Sagolandet

Titel: Sagolandet
Regi: Jan Troell
År: 1988
IMDb
| Filmtipset

I somras tipsade Plox om att Sagolandet visades på SVT Play så då tog jag chansen att se den. Filmen är en personlig dokumentär om Sverige av Jan Troell. Man skulle nästan kunna kalla det för en svensk The Tree of Life eller kanske den fjärde delen i Qatsi-trilogin (eller föregångaren till Plötsligt i Vinslöv). Troell berättar om ett Sverige där man tappat mystiken i tillvaron. Man ägnar sig åt bilbingo, det är typ det roligaste man kan syssla med.

Filmen försöker definiera begreppet frihet. Har vi trots synbar frihet i västvärlden förlorat just den? Amerikanske psykiatern Rollo May bidrar med sina åsikter som oftast framstår som sanna men lite mässande (ja, eller mycket mässande). Ingvar Carlsson och Tage Erlander kommer också till tals och inser politikens begränsningar. Politik kan inte göra människan lycklig eller få henne att känna glädje. Möjligen kan den skapa förutsättningnar för det.

Det är ju en viss skillnad på ett politiskt perspektiv på tillvaron jämfört med ett personligt. Troell exemplifierar den försvunna friheten på ett möjligen Stefan Jarlskt övertydligt sätt med motorvägsbyggen och en gammal änkeman som inte får resa sin icke reglementsenliga gravsten över hustrun på kyrkogården (stenen håller inte måttet helt enkelt, rent bokstavligt).

Troell är inne en hel del på naturmystik. Bl a ägnas ett helt avsnitt åt Träden som han anser (om jag tolkar honom rätt) att människan våldför sig på i och med dagens (80-talets då) moderna skogsbruk.

Sagolandet är i mycket en väldigt nostalgisk film vilket Troell själv lyfter fram och liksom erkänner. (Troell agerar själv berättarröst i filmen.) Det handlar om gamla landsbygdsorter där man slår igen sommarpensionatet och det är stamgästernas sista och bitterljuva vistelse där.

Det förekommer en del obehagliga strömningar med invandrarfientliga åsikter. Det här är inget Troell lyfter fram direkt utan det förekommer i bakgrunden då och då. Istället berättar han om galningar som går omkring och besprutar björnloka eftersom de är ”element” i Sverige som inte hör hemma där. Parallellen blir ganska tydlig. Bitvis råder det en lite äcklig stämning. Vi får se ett (gammalt?) Sverige som jag liksom inte känner igen. Jag vet inte om det är nåt speciellt med Skåne? Eller var jag politiskt inkorrekt nu?

Och så handlar det om Vargen. Vissa tycker att den inte hör hemma i Sverige. Vad Troell tycker står klart. Här finns ett visst inslag av naturromantik. En familj på landet driver minijordbruk och de förmår sig inte att skjuta vargen trots att den river deras får. Värmlands jaktförening vill utrota vargen. Tyvärr väljer Troell att visa lite omotiverat övertydliga scener där man flår en varg (ja, det brukar man göra, vilket djur man än slaktar).

Övertydligt tyckte jag dock inte de uppmärksammade kycklingscenerna var. Det var helt sjukt faktiskt. Det fanns nåt ytterst fel med denna verksamhet. En kycklingfarm anlitade en grupp japanska (!) experter som tydligen var de enda som kunde avgöra om kycklingen var en höna eller tupp. Om det var en tupp åkte den direkt ner i avfallskvarnen. Hönan fick leva vidare för att producera ägg. Eftersom kycklingarna var framavlade för att få ägg (om det nu blev en hona) och inte hade nåt vidare bra kött så var det destruering som gällde för hankycklingarna.

Nåväl, trots förlorade frihet, ett västerland i mentalt förfall, nostalgi, naturmystik så bjuds det även på några roliga scener som påminner mig om Plötsligt i Vinslöv. Om ni sett filmen så kanske ni kommer ihåg ”Koppla hunden!” sagd av skånsk hundinstruktör.

Sagolandet är ett härligt tidsdokument med underbara frisyrer och glasögon, åsikter och dialekter. Skånska! Jag önskar nästan jag hade haft textning ibland, Plox. ;)

4-/5

Liv till varje pris


Titel: Liv till varje pris
Regi: Stefan Jarl
År: 1998
IMDb
| Filmtipset

Spontant omdöme: så jävla briljant. Stefan Jarl har helt förlitat sig på olika personers, mestadels Thommy Berggrens, förmåga att med inlevelse och på ett underhållande sätt berätta om svenske filmregissören Bo Widerberg. I början får vi se Jarl leta efter filmrullarna från Widerbergs ofullbordade mästerverk, filmen som aldrig blev av, Rött och svart. Vi får höra Widerberg kritisera dagens filmsverige, eller alltså 80-talets och mitten av 90-talets. Var finns de nya filmskaparna? Jag tror Widerberg hade varit aningen nöjdare idag.

Tre Widerberg-filmer tas upp lite mer: Barnvagnen, Elvira Madigan och Kvarteret Korpen (som många säger är den bästa svenska filmen någonsin, själv har jag inte sett den). Berggren är ciceron och berättar en hel drös anekdoter om hur var det var att spela in film med Widerberg. Riktigt roligt blir det när han återger hur det var att träffa Ingmar Bergman inför rollen i Tystnaden som han var påtänkt för, sjukt roligt. Här finns material för minst en film till, och det blev väl det också i och med Muraren som ju handlar om Berggren själv. Vi får även höra Thomas von Brömssen berätta. Här blir det inte lika roligt som Berggren men von Brömssen har inlevelse och är inte bara ett talking head.

Det är intressant att jämföra Bergman och Widerberg. De verkar ha arbetat på HELT olika sätt. Bergman var en kontrollmänniska som hade färdigskrivna repliker och absolut inte kunde improvisera. Rollfigurerna är inte alltid realistiska, allt är konstlat, teatralt. Widerberg vill få fram det äkta, levande, en närhet på ett helt annat sätt (där skiljer sig väl Elvira Madigan lite, den känns inte så himla verklig). Både Bergman och Widerberg är bra i mina ögon. Och dokumentären Liv till varje pris är mycket bra.

4/5

Uppdatering: I ett svar på Joels kommentar om att han faktiskt tyckte att Widerberg är den störste svenska regissören konstaterade jag att jag behövde se fler av Widerbergs filmer för att kunna hålla med eller säga emot. Exempelvis så finns ju inte den tokhyllade Kvarteret Korpen utgiven på dvd. Däremot finns den faktiskt (än så länge) på YouTube. Det är en version inspelad från SVT och den kan ni titta på nedan. Håll till godo! :-)

Kunskapskanalen – Film om film: Jan Troell

KunskapskanalenTitel: Jan Troell – ett porträtt
Regi: Ann Victorin
År: 2001
Svensk Filmdatabas

En trevlig liten film från 2001, gjord av Ann Victorin och fotografen Olle Holm, om en speciell filmskapare. Jag blev definitivt sugen på att se fler av hans filmer. Troell är en timid personlighet, men ändå säkert bestämd och envis när det gäller. Han framstår som ganska blyg men, som sagt, ändå bestämd. Troell är verkligen en filmskapare i ordets rätta bemärkelse: han skriver manus, regisserar, fotar och klipper. Han sa en sak som jag tycker är sann: att det viktiga inte är en films tempo utan dess intensitet, hur pass gripen man faktiskt blir. Troell tycker även det är lite pinsamt att hans filmer ofta blir så långa. Han förstår att biografägare inte alltid gillar det eftersom man då inte får plats med lika många filmer på reportoaren.


Under intervjun tar man fram en tidning där Troell har markerat de filmer i Malmös bioutbud som han tänker sig att se. Bl a Crouching Tiger Hidden Dragon, Vingar av glas, Remember the Titans (för att dottern vill se den lägger han till) står på programmet (detta är alltså år 2001). Alltid lite kul att höra vad andra filmskapare är intresserade av. När det gäller Troell-filmer har jag själv sett, och gillat, Här har du ditt liv och Så vit som en snö. Det blir bara till att se resten. Jag är speciellt sugen på Sagolandet (som jag nu har sett) som man fick se en del klipp ifrån. Även Utvandrarna och Nybyggarna lockar, bl a efter RJ:s recension av första filmen och Rörliga bilder och tryckta ords recension av Vilhelm Mobergs böckerTyvärr var porträttet lite för kort, bara en halvtimme långt. Jag hade gärna sett mer om Troell.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: