Habs vs Pens

     VS    

Utanför Bell Center så står det nästan alltid, speciellt i samband med match förstås, ett gäng feta gubbar i stora täckjackor med luvor. Så fort du kliver ur bilen eller kommer gående förbi är de på en direkt. ”Tickets, tickets, tickets!” med nån märklig fransk brytning. Så trots att det är slutsålt på en match så är det inga problem att fixa biljetter. Men då får man betala. Vi hade tur som några dagar innan matchen mot Pittsburgh lyckades hitta superbra platser den officiella vägen. Men det betyder inte att det var billiga biljetter. Nej, inte alls. 249 kanadensiska dollar (drygt 1600 kr) per biljett gick det på. Men, men, det kändes som det var lika bra att ta chansen när man hade den. :)

Den här gången hade vi bestämt oss för att åka i god tid till matchen för att hinna äta på det där stekhuset som vi missade förra gången. När vi i lugn och ro anländer till restaurangen blir vi informerade om att det är fullbokat men vi kan få platser om 45-50 minuter. ”Normally there would be no problem but there’s a hockey game tonight so we have a lot of people that want to eat before the game” får vi höra. Gahaha. ”Yes, we know”. Nåväl, vi hittar till slut, efter en ganska lång promenad fram och tillbaka i downtown, ett annat stekhus med irländsk touch där vi får plats. Nu hade vi dock inte riktigt lika gott om tid. När vi satt oss får vi frågan: ”Are you going to the game?”. ”Yes” svarar vi. ”Ok, good, just so the guys in the kitchen know that you need you’re food in time”. Bra service. :)

Till matchen. Härlig stämning igen, och jag känner att jag har börjat heja på Montreal nu. Platserna vi har är riktigt bra. Ungefär i mitten och ganska långt ner så att man verkligen kom nära spelarna och spelet, men inte för långt ner så att man tappade överblicken. Innan matchen är det det vanliga spektaklet med nationalsång, både den amerikanska och den kanadensiska. Det är samma smörsångare som förra matchen som står får sånginsatsen. För att pumpa upp stämningen mer kör man mycket annan musik av lite moderna snitt. Den populäraste låten verkar vara Good Feeling av Flo Rida med en snygg samplingsrefräng av Etta James. Under de två veckorna i Montreal hörde jag låten typ 3-4 gånger per dag, antingen på hockey eller i bilradion. Jag är väl inget jättefan av just sån här danshiphop (jag gillar mer ”ren” hiphop) men den höjer ändå stämningen och refrängen är catchy, there’s no denying it.

I Canadiens förra bortamatch så hade det gått över ett år, ett låååångt år, sen Montreals center Scott Gomez gjorde mål. Detta var det stora samtalsämnen innan matchen. Utanför arenan såldes speciella t-shirt på temat, speciella sajternätet uppmärksammade det, företag skulle ge bort saker gratis om och när han gör mål. Så i matchen mot Penguins så tjöt publiken varje gången han fick pucken och det fanns minsta chans att skulle göra mål. Men nej, det blev inget mål i den här matchen heller. Lite synd att man inte fick vara med om det. Vilket jubel det hade blivit. Det visade sig att målet kom i Habs nästa bortamatch.

Så Gomez gjorde alltså inte mål i matchen. Desto roligare var matchen i övrigt och att Habs spelade riktigt bra. Man var tätare, verkade lita mer på sig själva. En märklig detalj var dock att man spelade uselt när man hade power play samtidigt som man skapade mängder med chanser i spel i numerärt underläge. Jag tror man skapade tre frilägen under två penalty kills under första perioden. Målet för Habs kom till slut i spel fem mot fem i andra perioden på en kontring efter mängder med chanser. Pens spelade ganska sömnigt men skapade en del chanser.

Typiskt nog kvitterade Pens när Habs hade power play via ett slumpmål gjord från liten vinkel. Målvakten, den vanligtvis duktiga, Price får ta på sig det målet. (Uppdatering: Fast nu när jag kollat på repriser på målet så kan det ha varit så att pucken tog på en Pen-skridsko och därmed ställde Price.) Som tur var så gjorde Pens målvakt Fleury bort sig minuten senare när Canadiens anfallare Eller (japp, han heter så, dansken) slängde iväg en chanspuck från blå. Efter målet retar Montreal-publiken Pens målvakt genom att skandera Fleuuuuury, Fleuuuury, Fleuuuury så retsamt de bara kan.

När Pens som mest behöver det så kliver Malkin fram och tar tag i taktpinnen. Han åker snyggt in i zon via några kvicka dragningar, tappar pucken men tar tillbaka den bakom mål och friställer sen en medspelare som sätter upp den i krysset. Ett snyggt mål och inget att göra nåt åt. Matchen går till förlängning där lagen byter chanser. Spelet böljar skönt och publiken är med på noterna. Inga mål dock och det hela avgörs på straffar. Trots att Malkin bjuder på en snygg snurrstraff (som man kan ifrågasätta om den är godkänd egentligen) så vinner Montreal och publiken går nötter.

Därmed är det slut på hockeyrapporteringen från Montreal!

Habs vs Sabres

     VS    

Det blev ju som sagt hockey igår kväll och matchen var väl inte mellan några topplag direkt men det som var kul var att det var en NHL-match i Kanada och att ett av lagen (Les Canadiens de Montréal aka Montreal Canadiens) tillhör The Original Six. Matchen började 19.30 och vi åkte i vad vi trodde var god tid med taxi från hotellet som ligger en bit utanför Montreal city. Det som ställde till det lite var att det dels var snöstorm och dels att taxichaffisen verkade ha stigit av planet från Ryssland igår morse och satt sig direkt i taxin. När vi sa att vi skulle till Bell Center (eller Centre Bell) som arenan heter sa han ok. När vi sen närmade oss centrum frågade han plötsligt om vi visste var Bell Center egentligen låg. Dessutom var vädrets makter emot oss vilket gjorde att det hade bildats köer och ganska snart hade vi stått i princip stilla i 20 minuter. Vi beslutade oss för att ge den förvirrade droskföraren sina slantar och sen hoppade vi ur och började pulsa… mot Bell Center för att hämta ut våra biljetter.

Biljettuthämtningen gick smidigt men tyvärr hade vi tappat tid så vi fick hoppa stekhuset som vi hade tänkt oss att äta på. Istället blev det en närmare sylta som ändå hade helt ok öl och quesadillas.

Så, slut på inledningen och till själva matchen! Det är alltid en maffig känsla att kliva in på en stor hockeyarena och den här gången var inget undantag. Det som är lite kul är ju att allt är på franska men oftast även på engelska, typ när det gäller speakern och texter på jumbotronen. Innan matchen sjöngs både den amerikanska och kanadensiska nationalsången. Haha, det är lustigt, det är ju svårt att tänka sig att det skulle funka att köra samma stuk innan elitseriematcher i Sverige, fast då med den svenska nationalhymnen förstås. Nej, det spar vi till efter VM- eller OS-guld, då kan vi plocka fram Du gamla du fria.

Stämningen är ganska direkt på topp och efter ett tag är det i princip fullsatt, bara några enstaka ströplatser finns kvar. De mest hängivna fansen håller till allra högst upp under taket och med jämna mellanrum får de nån sorts utbrott då de börjar jubla, liksom för att trigga varandra.

Första perioden var halvdan, även om tempot är betydligt högre än i svensk hockey. Spelet böljar och det händer alltid nåt. Sabres är det bästa laget och har mer ordnat spel men The Habs tar lite oväntat ledningen på en kontring. Spelaren kom fri, verkade inte riktigt vad han skulle göra, misslyckas med avslutet men får klubban på returen som går in mellan benen på keepern. Efter målet tar Sabres över mer och mer. De är tyngre, har mer tryck. Canadiens slarvar och spelar lojt framförallt i egen zon där de ger bort pucken ett antal gånger. De litar på kontringar. Sabres lyckas dock inte göra mål men har ett klockrent stolpskott.

Utdelningen för Sabres kom i den andra perioden. Tyngden och det bättre spelet ger resultat i form av ett närskott i mål. Andra perioden var den klart bästa perioden. Bra tempo och många chanser. Sabres dominerade men gjorde bara ett mål. Den tredje perioden blev lite sämre och Habs blev sämre och sämre. Efter 2-1 till Sabres började det höras burop och spiken i kistan blev 3-1 i öppen kasse. Då började folk gå hem.

Allt som allt en trevlig kväll, och nästan roligast av allt är att den populäraste spelaren i Habs heter Subban. Hans tröja verkade sälja bäst.

Salutations de Montréal


Bonjour mes amis!

De kommande två veckorna är jag på jobbresa i Montréal i den franskspråkiga provinsen Québec i Kanada. Jag kom redan igår kväll efter en ganska smidig flygtur via London. Förutom jobb hela dagarna så kommer det hinnas med en del turistande på kvällarna, och sen har vi även en helg då vi ska försöka ”göra” Montréal. Vad som ska bockas av är lite oklart än så länge men Vieux-Montréal (gamla stan!) och OS-parken inklusive en tur upp i OS-tornet står på dagordningen. Redan imorgon är det emellertid dags för kanske det viktigaste. Nämligen NHL-hockey i hockeyns hemland. Matchen som ska ses är Montreal Canadians mot Buffalo Sabres.


Givetvis kommer jag även att försöka gå på bio om tillfälle ges. En positiv sak är att jag bor på ett hotell som ligger på gångavstånd från ett helt nybyggt gigantiskt biokomplex. Det som är lite synd är att nästan alla filmer är dubbade på franska. Om man vill se, och inte minst höra, Tompan prata engelska i den senaste Mission Impossible-filmen (MI: Protocole phantôme) så måste man åka in till centrala Montreal. Men på ”mitt” biokomplex visas i alla fall Underworld 4 på engelska och dessutom i formatet UltraAVX 3D!

Jag kommer nog komma med små reserapporter då och då men räkna inte med några filmrecensioner. Mer normalt här på bloggen blir det alltså om två veckor.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: