Kommande tema på Jojjenito: P-Funk Friday

Här kommer en liten teaser av ett kommande tema här på bloggen. Ett tema som handlar om musik. Dessutom är det ett test av funktionen att posta en YouTube-video i ett inlägg. Just detta ska tydligen ska krångla just nu på WordPress. Och krångla gjorde det men efter en del mickel fick jag till det till slut. :) Hoppas jag. Meddela gärna om ni ser videon inbäddad i inlägget ok.

Lords of Dogtown


Titel: Lords of Dogtown
Regi: Catherine Hardwicke
År: 2005
IMDb
| Filmtipset

Öh? Vad var det som skulle vara bra med den här filmen? ”Yeeaaah, yeeeahhh, duuuude. Ooooooh, heeaayyyy, brooo”. Ett gäng enbart jobbiga personer som är fullkomligt ointressanta skejtar omkring som hjärndöda lallare. Heath Ledger spelar påtänd surfshopsinnehavare som börjar tillverka skateboards och sätter samman ett lag med skatekidz. Jag kan bara konstatera att det är en fantastiskt tråkig film. Det kryllar av jobbiga scener med jobbigt ljud, bara en massa trams och flams. Vad handlar filmen om? Jo, visst, först skejtar man för att det är kul. Man är en familj. Sen kommer pengarna in i bilden och kompisarna splittras och man lämnar oseriöse ”Heath”.


Varför Johnny Knoxwille är med i filmen is beyond me.

Jag vet inte, jag är fullständigt ointresserad av personerna i filmen. Nu ska sägas att t ex Heath gör sin roll helt ok, även om han kanske spelar över en aning. Jag gillar även John Robinson som var med i favvofilmen Elephant. Emile Hirsch visar även att han har Into the Wild i sig. I filmen är det tänkt att man ska få se hur skateboarding i världen revolutionerades av ett gäng surfkillar. Och, ja, det är möjligt… men man kan väl säga så här: skejtingen har utvecklats sen 70-talet. De enda ljuspunkterna och det som hindrar ettan är när Emile Hirsch sjöng en reklamjingle samt när en hund åkte skateboard (bättre än de andra odågorna).

2-/5

PS. En tredje ljuspunkt var en av låtarna som förekom i filmen: Super Stupid av mina favoriter Funkadelic.

Parliament-Funkadelic: Shit! Goddamn! Get off your ass and jam!

Jag kände att det var dags för lite P-Funk igen så därför kommer här ytterligare en YouTube-spellista. Precis som min förra spellista så är det en konsert som spelades in i Houston som ni får njuta av. Den här gången, från 1978, utan P-Funks bäste sångare Glen Goins. Men svänget består. Om ni gillar gitarrlåtar, kolla in klipp 3 (Cosmic Slop) och klipp 4 (Maggot Brain). Notera även George Clintons skidglasögon. De syns exempelvis bra i supersvänglåten Flash Light (klipp 8 och 9). Kan Stenmark ha varit inspiration här? En annan sak att titta på om ni inte har sett det förut är ju landningen av Moderskeppet och Dr Funkensteins ankomst till Jorden, vilket äger rum i klipp 7 (Swing Down). Jag tror jag även kan klämma in en liten filmreferens här då jag i slutet av Swing Down tycker mig känna igen melodin som spelas av utomjordingarna i Närkontakt av tredje graden!

PS. Titeln på inlägget är ifrån en chant som alltid sjungs (oftast med publikmedverkan) på P-Funk-konserter som kommer ifrån låten Get Off Your Ass And Jam; en låt med ett grymt sväng.

Parliament-Funkadelic: Make My Funk the P-Funk

Jag ger er Parliament-Funkadelic med George Clinton som överstepräst live i Houston 1977. Det här är mina husgudar vad det gäller musik. Tyvärr finns det väldigt få bildupptagningar av deras konserter. Förutom en DVD med en konsert från Houston 1976 så finns det en DVD med en konsert från Montreux 2004. Utöver det så är det nätet och YouTube som gäller. Här kan man hitta inspelningar som aldrig getts ut eller som bara har getts ut i Japan i väldigt små utgåvor. Efter att ha dammsugit YouTube på konsertklipp så har jag satt samman en spellista med en (nästan) komplett konsert som spelades in i Houston 1977. Troligen var detta en av de sista konserterna som sångguden Glen Goins gjorde med P-Funk (han dog i cancer året efter). Bästa gitarrlåten: Red Hot Mama (klipp 3). Bästa Goins-klippen: Bop Gun och Swing Down (klipp 7 och 8).

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: